Del 2: Gästbloggare Emil Holmström

En påminnelse om varför jag gör det här.

Du känner säkert igen dig i detta. Men låt mig ta det i tur och ordning. En helt vanlig förmiddag i mitt glasögonliv:

08.14 Det första jag ser när jag vaknar

Dagens första uppgift: Att använda känseln för att hitta fram till synen. Oftast går det bra, men bygger i gengäld på en kuslig rainmanmässig förmåga att placera glasögonen på exakt rätt ställe på nattduksbordet. (Vilket i sin tur bygger på ett tillräckligt nyktert tillstånd vid sängliggandet.)

08.46 Reträtten på väg ut

Sen till jobbet. Panik. Dimman av smuts som täcker glasögonen går helt enkelt inte att se förbi. Lösningen är förstås den välbeprövade mixen av diskmedel, hushållspapper, varmt vatten och ett ångerfullt jag-blir-sen-på-grund-av-trafikensms.

08.51 Vem behöver paraply?

Paraply eller inte. Det spelar ingen roll. Regndroppar har en kuslig förmåga att leta sig in i synfältet på samma sätt som snöflingorna på vintern. De skinande glasen är ett minne blott inom loppet av några sekunder.

09.28 Låtsastitta på mötes-tv

I möte. Diskret jag-blev-sen-på-grund-av-trafiken-hälsning – den här gången IRL. Sedan kvickt ner i en ledig stol och koncentrerad blick på tv:n. Det som går att se genom glasen, där resterna av regnet nu lagt sig tillrätta i form av jättelika oljigafläckar.

11.40 Emil med röda mulen

Glasögontvätt för att skrubba bort morgonens regn. Inspektion av de klassiska röda fläckarna på näsan. Om jag sover fler timmar om natten kanske de hinner lägga sig?

Ser jag smartare ut i glasögon? Jag hoppas det. Det behövs verkligen på plussidan med tanke på hur bågarna har en förmåga att ställa till det vareviga dag.

Emil Holmström är stolt glasögonbärare sedan 29 år, tillika copywriter, föreläsare och författare. Bosatt i idylliska Midsommarkransen utanför Stockholm.