Längst bak i ögat sitter näthinnan, en tunn hinna som klär ögonbottens insida. Den är ungefär en halv millimeter tjock och består av tio lager, däribland tre med nervceller och två med synapser.
I näthinnan finns alla våra miljontals synceller som tar emot och registrerar ljuset som kommer in i ögat när du tittar på något. Syncellerna omvandlar sedan ljuset till nervimpulser som skickas till hjärnan via synnerven. Hjärnan tar emot och tolkar information och bilden du har framför dig uppstår i medvetandet.
Se vilka tider som finns tillgängliga just nu
Eller boka via telefon på 08-517 588 18
När du tittar på något kommer det ljusstrålar från det du ser på in i ögat. För att du ska se bra ska dessa ljusstrålar brytas och samlas vid en punkt på näthinnan (brännpunkt/fokus). Om de bryts för tidigt, framför näthinnan, eller för sent, bakom näthinnan, är det du ser på inte i fokus och du kommer att se oklart.
Det finns två typer av ljuskänsliga synceller i näthinnan – stavar och tappar. Stavarna kan registrera skillnader i ljusstyrka och hjälper dig att kunna se i dovt ljus eller mörker. Större delen av vårt perifera seende utgörs av stavar.
I tapparna sitter vårt färg- och detaljseende. Tapparna är mindre ljuskänsliga än stavarna och används därför främst när du ser i bra belysning. De är många miljoner färre än stavarna och de flesta av tapparna är lokaliserade centralt på näthinnan, där de sitter särskilt tätt i det område som kallas för gula fläcken. Detta gör att gula fläcken är det område på näthinnan där du ser som skarpast, och som gör att du kan läsa den här texten just nu. Det skarpa seendet utgör en mycket liten procent av det totala synfältet, vilket är anledningen till att du behöver flytta blicken för varje ord du läser. Synskärpan avtar hastigt utanför den centrala punkten i gula fläcken, och blir lägre ju längre ut i periferin man kommer.