Passa på! Undersökning 10 kr (ord. 450 kr). Boka idag!
Kundcenter

Del 1: Gästbloggare Johannes

Glasögonen med stora, bruna, runda bågar och tjocka flaskbottnar

Johannes Maxweller har  gjort  ögonlaser på Memira. Följ honom i fyra inlägg om hans resa från tjocka flaskbottnar till att vara helt fri från glasögon!

 

Jag var åtta år

Jag var åtta år när jag fick mina första glasögon. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag och mamma åkte till optikern efter att min lärare uppmärksammat att jag inte kunde se vad hon skrev på tavlan i klassrummet. Spänd och lite nervös var jag. Det visade sig att jag faktiskt såg väldigt dåligt och optikern var förvånad över att jag överhuvudtaget hade kunnat lära mig läsa. Jag fick välja bågar själv. Detta var på 80-talet och modet sa stora, bruna, runda bågar. Så fick det bli! Glasen var tjocka som flaskbottnar och jag kände inte igen mig själv i spegeln. Det var en befrielse att kunna se klart för första gången i livet. Små detaljer som jag tidigare missat. Myror, myggor och andra små insekter började nu existera för mig. Något jag aldrig sett tidigare.

Första skoldagen

Första dagen i skolan med mina nya glasögon. Dagen jag trodde skulle bli så bra. Äntligen skulle jag kunna hänga med på lektionerna och hinna räcka upp handen samtidigt som alla klasskompisar. Jag skulle få visa att jag inte alls är osmart som de retsamma klasskompisarna sagt, jag har bara inte sett tidigare. Jag skulle visa dem att jag också kan. Mina glasögon som så stolt satt på min näsa när jag gick till skolan den morgonen som skulle bli min revansch blev istället snabbt mitt störta ångestmoment. Det dröjde inte många steg in i korridorerna innan de elaka kommentarerna haglade över mig. Från den dagen kände jag mig alltid ful och obekväm i glasögon.

 

Sen kom linserna

När jag blev 15 kom vändningen när jag hörde talas om kontaktlinser och var tillräckligt gammal för att få använda det. Det var dyrt på den tiden men jag lyckades övertala mina föräldrar att köpa dem till mig. Från den dagen bar jag kontaktlinser i princip varje dag i nästan 20 år. Nämn ett problem med kontaktlinser, vilket som helst och jag har upplevt det. Redan första tiden blev det ganska tydligt att det tar extra tid på morgonen och kvällen. Tid som en morgontrött person som jag är hellre spenderar i sängen. Eftersom mitt synfel blev värre för varje år kunde jag inte leva normalt utan linser. Detta gjorde att jag alltid var tvungen att ha med mig ett par extra glasögon vart jag än gick om det skulle vara så att jag tappade en lins. När jag sov över hos kompisar kändes det alltid lite jobbigt att fixa med linserna och sedan på kvällen byta till glasögon.

Linser var nog aldrig ett bra alternativ för mig egentligen. Jag trivdes aldrig. Tyckte de skavde och jag blev snabbt irriterad i ögonen av dem. Jag provade nog alla linsmärken på marknaden under dessa 20 år. Linser man kan sova med eller de man slänger efter en dag. Hittade aldrig riktigt hem. När jag efter gymnasiet flyttade utomlands och började jobba som reseledare började mina problem på allvar. Att bära linser blev ett irritationsmoment i vardagen. Flygresor med torr luft och trötta ögon var en plåga. Att vara på stranden var alltid ett problem. Linser och sandstrand är ingen bra kombo. Inte glasögon heller för den delen.Ju äldre jag blev försökte jag alternera med glasögon men vi blev aldrig riktigt kompisar. Alla som försökt träna med glasögon vet att det bara inte funkar.  Långa arbetsdagar med linser var heller aldrig bra för mina ögon. JFör att inte tala om alla rökiga nattklubbar jag besökt med linser i mina torra, kisande ögon. Partydödare.  Jag var helt enkelt tvungen att göra något!

Vill du snacka med Johannes om ögonlaser? Ställ en fråga till honom HÄR!

Del 2 hittar du HÄR!