Kundcenter
020 - 61 62 00

Linsen - anpassar ögats fokus på nära håll

Linsen sitter bakom regnbågshinnan och är en av ögats ljusbrytande komponenter. Den är formad som en skiva, och sitter upphängd i tunna trådar som fäster vid strålkroppen (corpus ciliare). Linsen är genomskinlig och saknar nerver och blodkärl. Den får istället sin näring från ögats kammarvatten.

Linsen anpassar ögats fokus på nära håll.

Vilken uppgift har linsen?

När du tittar på något kommer det in ljusstrålar i ögat, genom pupillen. Dessa ljusstrålar ska brytas vid en och samma punkt på näthinnan för att du ska få en skarp bild av det du tittar på. Om ljusstrålarna inte bryts på näthinnan uppstår heller inget fokus, och objektet du tittar på blir då suddigt.

Den största delen av ljuset bryts av hornhinnan på väg in i ögat, resten ska brytas av linsen. Medan hornhinnans form är konstant, är linsen elastisk och har en förmåga att ändra form för att justera ljusstrålarnas brytning när vi ser på nära håll. Denna anpassningsförmåga kallas för ackommodation. Det som sker är att den ringformiga muskeln i strålkroppen spänns och gör att trådarna till linsen blir slappa. Detta gör att den elastiska linsen drar sig samman och får en rundare form, vilket därmed ger den en starkare brytningskraft. På så sätt kan ljusstrålarna brytas näthinnan istället för bakom, vilket annars hade resulterat i att du såg suddigt på nära håll.

Ålderssynthet beror på ögats lins

Linsens förmåga att ackommodera avtar i takt med stigande ålder. Detta beror på att den stelnar och tappar mycket av sin elasticitet. En mindre elastisk lins får svårare att ändra form för att bryta ljusstrålarna tillräckligt när vi ser saker på nära håll. Detta brukar bli märkbart i 40-årsåldern, och innebär att man har drabbats av ålderssynthet.