Vår värdfamilj

Första dagen är jetlagen påtaglig. Alla är vakna vid 07.00 trots knappa 4 timmar sömn. Vi går runt huset vi bor i och ser oss omkring. Det var så pass mörkt kvällen innan så vi hade ingen aning om hur omgivningarna såg ut. Huset är som en liten oas mitt i vad som bäst kan beskrivas som en kombination av tätbevuxen regnskog och vidsträckta majsfält. Stora palmer, mango och bananträd. Wow-ögonblicket är oundvikligt.

Carmencita som är husfru bor tillsammans med sin dotter Johana, make, barnbarnet Johanita och Carmencitas bror i huset bredvid. Varje morgon och kväll serverar Carmencita en brakmåltid som består av grönsaker och frukter som växer precis utanför vår altan.

I den byn vi bor, San Pedro Nonualco, bor det cirka 7 000 människor. Uteslutande alla, förutom borgmästaren, bor i plåt eller mycket enkla tegelhus. Vårt hus är inget undantag. I byn finns det nästan inget rinnande vatten så vi får lära oss hur man duschar och borstar tänderna med hjälp av hinkar. Det låter omständigare än vad det är och funkar hur bra som helst när man fått kläm på tekniken.