Memira i El Salvador 2016

Vad händer med alla glasögon när ägarna inte längre behöver dem efter sina ögonoperationer?

När du går hem efter din operation behöver du aldrig sätta på dig dina glasögon igen. Det känns säkert lite konstigt i början och du fortsätter kanske att ”rätta till dem” även om de inte finns där. Men du kommer knappast att sakna dem, utan njuta utav din nyvunna frihet.

Någon som däremot vill ha dina gamla glasögon är en av alla de personer i utvecklingsländer som vi hjälper till ett nytt liv genom att ge dem möjlighet att se bra. På så sätt är det två som har nytta av din operation hos Memira; du själv och den som får dina gamla glasögon.

Varje år gör några ur Memiras personal tillsammans med organisationen Vision for All en resa för att dela ut glasögon till behövande som inte själva har möjlighet att betala för dem. De senaste åren har resan gått till El Salvador med en rundresa till ett stort antal byar. Totalt hade de med sig 4.000 par glasögon som rengjorts och mätts upp av volontärer i Sverige före avresan.

På plats gör vi en stor mängd undersökningar och delar ut så många par glasögon som möjligt. Här är dagboken från årets resa som optikern Ann Charlotte Lindberg från Memira Stockholm och Marlene Ehrs som är klinikansvarig på Memira i Lund gjorde.

Ankomstdagen

Nu är vi på plats i El Salvador efter en 29 timmar lång resa. En delegation från välgörenhetsorganisationen Madre Cria mötte oss på flygplatsen. Madre Cria har hjälpt oss med att komma i kontakt med byarna som vi ska besöka. Det är en organisation som jobbar med välgörenhet inom till exempel hygien; som tillgång till rent vatten, sociala frågor, utbildning etc. De söker pengar för sina olika projekt från fonder och lever helt och hållet på dessa bidrag.

San Salvador anses som en farlig stad, speciellt efter mörkrets inbrott, så beväpnade vakter eskorterade oss till vårt boende, som låg ca 1 timme från flygplatsen. Vi bor hemma hos familjen Hernandez Lopez i en by som heter San Pedro Nonualco. Allt bagage och alla glasögonen kom fram. Men 10 kollin blev kvar i tullen. Vi är lovade att vi ska få hämta dem under morgondagen.

Dag två, torsdag

Idag har vi varit ”lediga”, det kändes skönt att få vila ut, då vi kom fram så sent i natt. Alla glasögon har nu kommit fram, så nu har vi hela 6.000 par glasögon att dela ut! På förmiddagen idag tog vi en promenad upp till byn, cirka 5 minuter från vårt hus. Det är väldigt annorlunda än vad man är van vid hemifrån. Plåtskjul till hus och undermåliga vägar. Men det finns ändå det som folket mest behöver, kyrka, skola, dagis och små ”hål i väggen” där man säljer allt mellan himmel och jord. Vi blir rejält uttittade då det såklart inte finns några turister här och har nog aldrig funnits. Efter lunch åkte vi till en lite större stad, Zacatecoluca, som är huvudstad i provinsen ”La Paz”. Vi besökte en ”supermercado” och handlade lite smått och gott. Mat behöver vi inte tänka på att köpa. Vi blir väl ompysslade av vår värdfamilj.

Dag tre, fredag. Första arbetsdagen

Puh, första arbetsdagen är över. Det var en väldigt speciell känsla när vi i morse kom till byn San Pedro Masahuat. Borgmästaren Carlos Ramos tog värdigt emot oss. Vi fick stå på en ”scen” och borgmästaren tackade och välsignade oss för att vi kommit till El Salvador, våra båda länders nationalsånger spelades. Det var en lång kö av väntande människor när vi kom. Vi klarade av hela 454 undersökningar och ca 600 glasögon delade vi ut. Vi har fått både pussar, kramar och välsignelser från det tacksamma folket. Till och med TV var där och filmade.

Undersökningsmetoden vi gör här i El Salvador skiljer sig stort mot en undersökning hemma. Vi har 2 optiker-stationer och vi gör vardera ca 175-225 undersökningar per dag. Till hands har vi en provlåda och ”flipprar” i olika styrka. En undersökning tar ca 2-3 minuter. Utifrån vårt resultat delar assistenterna ut passande glasögon. Det kan vara lite knepigt ibland, gillar de inte bågen, säger de att det är suddigt! Då testar men en annan båge, fast samma styrka, och vips, så ser de bra!

Dag fyra, lördag

Klockan är nu 20:00. Det spöregnar, smattrar rejält på plåttaket och det går knappt att prata med varandra. Vi har haft en lyckad arbetsdag idag också. Samma procedur som igår med välkomsttal och våra nationalsånger. Det var lång kö även här. 462 personer undersökte vi och minst lika många glasögon delades ut idag som igår. Stort tack till alla hemma i Sverige som lämnar in sina glasögon som inte längre behövs. De kommer verkligen till användning, behovet är så stort och människorna blir så glada och tacksamma.

De två första dagarna har verkligen gett oss en massa intryck och eftertanke. Vi fick veta att det normalt brukar det komma runt 300 personer per dag, och nu har vi på två dagar avklarat över 900. Vi är supernöjda med oss själva, men vi ska orka och ha glasögon kvar för ytterligare nio arbetsdagar.

Dag fem, söndag

I dag har vi vilodag. Borgmästaren Carlos Ramos har bjudit oss till ett strandhotell för lite relax och vila. Med till stranden var det bara vi från Memira och VFA, vår chaufför och våra två följeslagare från Madre Cria; Carlos och Amelia. Det var en riktigt skön slappardag, vi satt och njöt av stillheten och stilla havet på en strand-restaurang. Det fanns pooler men vi hoppade i vågorna i stilla havet istället. Det var väldigt strömt.

Dag sex, måndag

Vi var tyvärr tvungna att begränsa antalet undersökningar till 300, men det blev 338. Det var som vanligt väldigt varmt. Det satt fint med en sval dusch när vi väl kom hem. Duschen har bara en kran, kallt/ljummet, lite ovant i början men fantastiskt skönt efter en lång varm arbetsdag.

Man vänjer sig snabbt vid det lite enklare livet än man är van vid hemifrån. Det är lätt att konstatera att vi har extremt hög standard i Sverige. Sådant som vi bara tar för givet, att det går att dricka vattnet i kranen, att vi har kallt och varmt vatten och att det går att spola i toaletten, finns inte alls här. Det finns ett stort kar i badrummet som är fyllt med vatten. Från det karet tar man vatten när man spolar och självklart kastar man inte papper i toaletten. Rätt ofta händer det att det inte kommer vatten i kranarna alls och då använder man karvattnet även när man duschar.

Dag sju, tisdag

Idag gick vi upp lite tidigare. Vi hade en ca två timmar lång bilresa till Concepcion Bartes. Lite jämnare ström av patienter idag, inga superlånga köer som tidigare, så det var ett betydligt lugnare och mer humant tempo. Men vi kom ändå upp i våra beräknade 300 undersökningar.

Concepcion Bartes är en lite mindre fattig stad och därför är människor lite mer kräsna. Många brydde sig mer om hur bågen såg ut än att de såg bra med glasögonen. Men såklart kom många fattiga som var otroligt tacksamma. Den äldsta idag var en man på 90 år med bara ett fungerade öga. Hans önskan var att kunna läsa bibeln. Det fixade vi med ett par +6.00. Han blev SÅ glad!

Dag åtta, onsdag

Idag var vi i samma stad som igår. Vi fick lite sovmorgon och åkte dit vid 7:30. Sitter nu i bilen på väg hem. Det är fint väder, solen skiner, ljumma vindar. Man börjar vänja sig vid det fuktiga klimatet.

Vi var klara redan lite efter lunch idag. Alla kartonger med glasögon surrades fast på biltaket och så åkte vi hem. Sen gav vi oss själva en slapp eftermiddag hemma. Värdfamiljens 10-åriga dotter Johana (Johanita) är överlycklig att vi är där, hon tillbringar gärna någon timme med oss då och då, flätar våra hår och vill gärna själv också ha en tjusig håruppsättning. Hon övar sin engelska, och vi får öva vår spanska.

I övrigt består familjen av Carmencita, och hennes föräldrar. Carmencitas dotter Yoana och Yoanas man Hugo och så lilla Johanita. Carmencitas andra dotter och man bor sedan ca 15 år tillbaka i USA. Mannen kan inte resa tillbaka till El Salvador då han vistas i USA illegalt, han jobbar och skickar hem pengar till familjen i El Salvador.

Huset vi bor i är ca 120 kvm stort. Ett enplanshus med en veranda runt hela huset. Huset är byggt av stora betongblock och ett rejält plåttak. Det är samma murade väggar inomhus, så inga tjusiga fondtapeter här inte. Det finns heller inga innertak, utan det är plåttaket som man ser även från insidan. Ytterdörren är en tung ståldörr. Öppen planlösning, 3 stora sovrum, 2 badrum (det ena avstängt), så vi är 6 personer som delar på ett badrum, men det går riktigt bra. Det är ett stor sällskapsutrymme med ett matbord som hänger ihop med köket. Det finns inga köksskåp eller lådor i köket. Köksdelen är U-formad, en hög “bar-del” mot hallen, mitt emot står en diskbänk som ser ut som en gammal diskho från en gammal tvättstuga. Mot väggen däremellan står en skruttig gul gasspis och ett gammalt gult kylskåp. Inget sitter ihop, utan allt står “ensamt”. Inte så minutiöst planerade kök som hemma i Sverige. Men det är funktionellt. Tomten är inhägnad med höga staket och en stor hög grind. Stor djungelliknande tomt, vi har inte vågat utforska den. Majs växer precis vid vårt hus.

Dag nio, torsdag

I morse hittade jag en skorpion under min skjorta. Marlene hade sett den på toa mitt i natten och på morgonen dök det upp bland mina kläder. Hua…

I dag gjorde vi undersökningar i “vår” by. Vi var hemma hos Sergio som är före detta borgmästaren i byn. Sergio hade ställt ut sin soffa och sitt matbord så vi kunde hålla till i matsalen och vardagsrummet. Garaget fick bli väntrum.

När vi jobbat klart fick vi en liten rundvandring på hans kakao-plantage. Vi fick smaka/suga på bönorna. Det var ett vitt, slemmigt hölje som omslöt bönan och som smakade sött, kändes som jag kan tänka mig hur det känns att ha en mördarsnigel i munnen… Apelsinerna som vi fick smaka var betydligt godare.

Dag tio, fredag

Sista arbetsdagen för denna vecka, även i dag var vi i vår by. Vi har jobbat sju dagar nu och vi har gjort ca 2.100 undersökningar. Invånarna i byn kallar oss “gringos”. Alla är mycket vänliga. Folk är mycket religiösa och en naturlig mötesplats är kyrkan.

Dag 11, lördag

Idag ska vi besöka Madre Cria och få en presentation av vad de gör. Så i morse blev vi hämtade med en pick-up. Vi fick åka på flaket längre upp i bergen och besökte två familjer. Madre Cria har hjälpt familjerna med vattenförsörjningen. Det finns inget rinnande vatten, de bor så otillgängligt i bergen och man har inte dragit vatten ända dit. Istället samlar man regnvatten i stora cisterner och renar det, så att det går att dricka.

img_3109

I den första familjen bodde bland annat en rullstolsburen man i 35-års åldern, han hade blivit förlamad när han ramlade ner från en palm, när han samlade kokosnötter. Han hade skolat om sig till snickare, och gjorde möbler som sängar, bord och stolar. Mest på beställning, en säng tar honom 4 veckor att tillverka. Han hade mycket enkla verktyg men skapade imponerande fina möbler.

Efter en presentation på Madre Crias kontor åkte vi till stranden, Costa del Sol. Det såg ut som ett vindpinat niki-beach som stått oanvänt flera år. Fast för att vara El Salvador mycket lyxigt. Det var en märklig kontrast mot vad vi fick se och uppleva på förmiddagen. Vi badade och hoppade i vågorna, det är ständigt höga vågor och mycket strömt. Vi satt och slappade i restaurangen, inte så att man ligger och pressar i solen. Det var lite disigt idag, ca 30 grader i skuggan och lika varmt i vattnet. Vi var hemma vid 20-tiden och då stod middagen på bordet. Vi blir rejält ompysslade.

Dag 12, söndag

Idag har vi varit lediga! Vi anlitade vår chaufför för att ta oss på en rundtur. På förmiddagen åkte vi till San Salvador. Vi var bara i de centralaste delarna och tittade bland annat på en kyrka. Vi strosade runt lite och tittade i alla stånd och handlade lite också. Det är ett fascinerande land El Salvador, folk står precis överallt och säljer allt mellan himmel och jord. Utmed alla vägar kan man köpa chips, vatten, frukt, grönsaker, kött, hängmattor och till och med möbler på vissa ställen.

Efter lunch besökte vi en marknad och sen åkte vi till Parque nacional el boqueron och tittade på vulkanen, mycket mäktigt. Vi käkade middag i närheten, ett superlyxigt ställe med fantastisk utsikt över San Salvador och bergen. Det var fantastiskt gott med en köttbit, bakad potatis med vitlökssmör, istället för äggröra, bönor och stekt banan som vi annars får rätt ofta.

Dag 13, måndag

I dag var vi i staden Cuyultitan, cirka 50 minuters bilresa bort. Det satt hur mycket folk om helst och väntade på oss, runt 400-500. Efter uppackning av glasögon och iordningställande av undersökningsstationerna var det den sedvanliga hälsningsceremonin. Lite kul denna gång när dom spelade Sveriges nationalsång. Det var fyra verser, de två sista, måste jag erkänna, har jag aldrig hört förut, men vi sjöng på! Borgmästaren och hans stab var otroligt vänliga. Vi kände av den vänliga stämningen direkt när vi kom dit, det var en härlig atmosfär det kändes att han verkligen tog hand om och brydde sig om folket i byn.

Vi klarade av ca 450 undersökningar, och dessvärre var det ett 50-tal som vi inte kunde hjälpa idag, men borgmästaren skrev upp alla som fick gå hem tomhänta, och lovade att de ska bli prioriterade nästa år. Alla kunder var väldigt tacksamma för vår hjälp, då känns jobbet extra kul. Vi kände oss oerhört nöjda och glada med dagens prestation. Bilresan hem blev en stund för eftertanke. Dels med tanke på lördagens besök hos familjerna i bergen. Men även lyckan att få vara med om denna resa, att få göra så mycket gott för andra människor, det är så otroligt berikande, jag känner mig så tacksam och glad.

Dag 14, tisdag

Näst sista arbetsdagen. Vi var i byn San Luis Talpa. Dagens borgmästare var inte alls lika sympatisk som gårdagens. Han var riktigt dryg och blev sur när vi sa att vi inte klara av att göra 500 undersökningar på en dag. Men han mjuknade till slut. Kunderna var mycket nöjda och tacksamma och det är det viktigaste.

Dag 15, onsdag

Idag fick vi lite sovmorgon, frukost skulle serveras vid 7.30, men jag vaknar som vanligt vid 5-tiden. Jag brukar gå upp då, göra mig en kopp kaffe och ligga och slappa i hängmattan innan alla andra vaknar. Bästa stunden på dagen.

Idag var vi i en liten by som heter San Miguel Nonualco. Vi arbetade halvdag och var färdiga vid kl 13. Sedan käkade vi lunch och åkte hem för att förbereda kvällens fiesta. Vi har bjudit in folk som vi jobbat med under våra veckor här, och så klart vår värdfamilj. Vi var ca 30 pers. Vi bjöd på en klassisk “flygande Jakob”. Det var en lyckad fiesta.

En kul överraskning till oss var att det kom ett Mariachi-band och spelade för oss. Med trumpeter, stränginstrument av olika slag och tårdrypande spanska kärlekssånger underhöll de oss ett par timmar. Kändes hel-galet, men riktigt kul.

Dag 16 torsdag

Vi skulle egentligen varit lediga idag, men vi har blivit ombedda att åka tillbaka till den första byn, så vi har kört halvdag idag. Idag är även sista dagen hos familjen Hernandez-Lopes. Det var ledsamt att ta farväl av familjen. Carmencita grät floder och våra ögon tårfylldes också. Alla i familjen har tagit så väl hand om oss. Nu väntar ett par dagars ledighet vid stranden, innan vi åker hem till Sverige.

Slutord

Resan till El Salvador har varit en fantastisk upplevelse. Vi är så glada att vi fick möjligheten att åka med. På plats får man verkligen känna tacksamheten från folket. De har gråtit, pussat, kramat och välsignat oss tusen gånger om.

Något som slog oss var att trots fattigdom och brist på materiella ting, så var det ett till synes lyckligt folk. Det ger en eftertanke till vårt liv i Sverige och det som så ofta nämns nu för tiden ”varför mår vi så dåligt, när vi har det så bra”. Jag tror de har förmågan att leva i nuet och uppskatta det de har. Inte som vi, hela tiden sträva efter mer. Att leva i nuet, det är en gåva att kunna göra det. Jag har helt klart förändrats efter resan, det är svårt med kontrasterna, svårt att komma hem till vardagen.

Vi har fått se hur väl alla glasögon som våra kunder hemma i Sverige skänkt kommer till användning. Det ligger mycket förberedelse bakom, alla eldsjälar inom Memira och Vision for All gör ett fantastiskt jobb.

Lär dig mer!

Fyll i dina uppgifter så får du information direkt till din epost. Du får också en länk direkt till våra nedladdningsbara broschyrer. Tack för att du visar intresse för oss!

Jag är

Boka tid

Se vilka tider som finns tillgängliga på en klinik nära dig!

Eller boka via telefon på 08 – 517 588 18

Vanliga frågor och svar