Skelning, även kallat strabism, innebär att ögonen inte är riktade mot samma punkt, ett eller båda ögonen pekar snett, vilket leder till att blicken inte är synkroniserad. Här ger vi en översikt över vad skelning är, vilka typer det finns (t.ex. dold skelning eller manifest skelning), vad du kan märka för symtom och vilka behandlingsalternativ som finns.
Vad är skelning?
Strabism, eller skelning, är en ögonsjukdom där ögonmusklerna inte samarbetar optimalt, vilket gör att synaxlarna hamnar i olika riktningar och att ögonen pekar åt olika håll. Det leder till att bilderna hamnar på olika platser på näthinnan. När signalerna sedan skickas via synnerven till hjärnan kan de inte fogas samman till en enda bild, vilket ofta resulterar i dubbelseende eller nedsatt djupseende. Det finns två huvudtyper av skelning: dold (latent) skelning och konstant (manifest) skelning.
Dold skelning (latent skelning)
Dold skelning, eller latent skelning, innebär att ögonen har en benägenhet att peka åt olika håll, men att hjärnan och ögonmusklerna lyckas kompensera så länge man är pigg och avslappnad. Vid trötthet, stress, långvarigt fokuserat arbete eller mycket skärmtid blir det svårare för ögonen att samarbeta, och symtomen blir tydligare. Dold skelning är vanligare än många tror och upptäcks ofta vid en synundersökning när man testar samsynen mer noggrant.
Konstant skelning (manifest skelning)
Konstant eller manifest skelning innebär att ögonen står felriktade hela tiden och inte går att korrigera med egen muskelkraft. Det ena ögat kan peka inåt, utåt, uppåt eller nedåt jämfört med det andra, vilket leder till tydlig avvikelse i ögonens position. Hos vuxna kan detta ge dubbelseende eftersom hjärnan tar emot två olika bilder från ögonen.
Skelning hos barn
Skelning hos barn är relativt vanligt och upptäcks ofta under de första levnadsåren, när barns synutveckling, samsyn och kopplingen mellan ögonen och hjärnans syncentrum fortfarande formas. Hos barn kan hjärnan “stänga av” synen från det skelande ögat för att undvika dubbelseende, vilket riskerar att leda till amblyopi (lata ögat), där synen i det undertryckta ögat inte utvecklas normalt.
Orsaker
Ögonen har yttre muskler som ska samarbeta för att rikta båda ögonen åt samma håll. Vid skelning fungerar inte samarbetet som det ska, vilket resulterar i att det ena ögat riktas åt ett annat håll i förhållande till det andra. De flesta skelningar är medfödda eller uppstår under barndomen. Orsaken är ofta okänd, men skelningen kan vara ärftlig varpå det är viktigt att även undersöka syskon till barn med skelning.
Problem som kan påverka ögonmusklerna:
- Diabetes
- Sköldkörtelsjukdomar (Graves sjukdom)
- Myasthenia gravis
- Hjärntumörer eller en cerebrovaskulär händelse (stroke)
- Olyckor eller huvudskador
- Skador på ögonmusklerna under ögonoperationer
Symtom vid skelning
Skelning kan visa sig på flera olika sätt. Ett vanligt symtom är dubbelseende, där man ser två bilder av samma objekt. Det kan också uppstå vid andra tillstånd, till exempel grå starr, men är ofta ett tecken på att ögonen inte arbetar tillsammans som de ska.
Många upplever även att synen blir oskarp eller ”hoppar” vid läsning och noggrant arbete, eftersom hjärnan får två olika bilder från näthinnorna och måste anstränga sig för att kompensera.
Andra vanliga symtom är svårigheter att bedöma avstånd och djup, något som kan märkas vid bilkörning, sport eller aktiviteter som kräver precision. Många får också ögontrötthet, belastningsrelaterad huvudvärk eller koncentrationsproblem, särskilt vid skärmarbete eller läsning där ögonmusklerna behöver samarbeta extra mycket.
Symtom på skelning hos barn
Hos barn kan skelning visa sig annorlunda än hos vuxna. Barnen kan kisa, blunda med ett öga i starkt ljus eller förlora fokus snabbt. Vissa barn verkar klumpigare än vanligt vid lek eftersom djupseendet påverkas, medan andra får huvudvärk eller koncentrationssvårigheter utan att själva märka att ögonen inte samarbetar. I många fall är skelningen tydligt synlig, men ibland avslöjas den enbart genom att barnet växlar mellan att använda sina ögon eller att synen på ett öga blir svagare (amblyopi).
Behandling vid skelning
Behandling av skelning beror på om skelningen är dold eller konstant, om den ger dubbelseende, samt om den uppstår hos barn eller vuxna. För vuxna handlar behandlingen ofta om att minska dubbelseende och ansträngning, medan fokus hos barn är att säkerställa normal synutveckling och förhindra amblyopi.
Vanliga metoder vid skelning:
- Glasögon – Om skelningen beror på brytningsfel som närsynthet, översynthet eller astigmatism, kan korrekt styrka minska eller helt ta bort skelningen. Detta är särskilt vanligt hos barn.
- Prismaglasögon – Vid dubbelseende kan prismor hjälpa ögonen att ”räta upp” samsynen så att hjärnan lättare kan sammanfoga bilderna. Prismaglasögon används ofta vid dold skelning, efter hjärnskada eller vid nervpåverkan.
- Lappbehandling (ocklusion) – Om barnet bara skelar med ett öga kan behandlingen gå ut på att, under vissa timmar per dag, sätta en lapp för det andra ögat så att barnet måste använda det skelande ögat för att se. Lappbehandling rättar inte till skelningen, men det är en effektiv behandling för att stimulera synutvecklingen på det skelande ögat.
- Operera skelning – I vissa fall kan en skelningsoperation vara nödvändig. Då riktas ögonen rätt genom att man förstärker en del av ögonmusklerna och försvagar andra.
Operera skelning
När skelningen är konstant, ger tydligt felställda synaxlar eller påverkar livskvalitet och syn, kan en operation vara den bästa lösningen. Kirurgi används både hos barn och vuxna och innebär att man justerar ögonmusklernas position eller styrka på ena eller båda ögonen för att de ska peka i samma riktning.
Inför operationen är det viktigt att barn som har glasögon använder de som de ska. Operationen görs oftast under narkos hos barn och under lokalbedövning eller lätt narkos hos vuxna. Den är säker och ger i många fall mycket goda resultat. Återhämtningen varierar, men irritation och rodnad är vanligt första dagarna. De flesta lämnar sjukhuset samma dag som operationen.
När bör du söka vård?
Du bör kontakta ögonläkare om du upplever:
- Dubbelseende, suddig syn eller svårt att bedöma avstånd
- Om du har varit med om en olycka eller slagit i huvudet så att du ser dubbelt
- Ihållande ögontrötthet, huvudvärk, ögonirritation eller belastning vid vardagliga aktiviteter
- Att något inte känns rätt med ögonens samspel – till exempel att ena ögat “vandrar” eller att blicken inte är stabil
- Om du misstänker dold skelning hos barn – även om barnet själv inte klagar kan ögat behöva undersökas, särskilt om det finns skelning eller synfel i familjen
Behandling i tid, särskilt hos barn, är viktig för att undvika komplikationer som amblyopi eller bestående synsvårigheter.