Färgblindhet innebär att man har svårt att se eller skilja vissa färger, oftast rött och grönt. Tillståndet är vanligt, särskilt hos män, och beror oftast på ärftliga förändringar i ögats färgkännande synceller. Här får du en översikt över vad färgblindhet är, hur den ärvs, vilka symtom som är typiska och vad som kan underlätta i vardagen.
Vad är färgblindhet?
Färgseendet skapas i näthinnan, det ljuskänsliga lagret längst bak i ögat som tar emot ljus från hornhinnan och linsen. I näthinnan finns synceller som kallas tappar, och varje tapp är specialiserad på en viss färg: rött, grönt eller blått. Om någon av dessa tappar saknas eller fungerar sämre påverkas färguppfattningen och vissa nyanser kan blandas ihop. Bredvid tapparna finns stavarna, som hjälper oss att se i mörker men inte registrerar färger alls. När tapparnas signaler till synnerven inte fungerar som de ska kan färger upplevas som dämpade eller felaktiga.
Orsak och ärftlighet
Färgblindhet är oftast medfödd och orsakas av genetiska förändringar som påverkar tapparnas funktion.
- Röd-grön färgblindhet är kopplad till X-kromosomen och drabbar därför främst män.
- Kvinnor kan också vara färgblinda men betydligt mer sällan.
- I vissa fall kan tillståndet uppstå utan tidigare familjehistoria.
Typer av färgblindhet
Det finns flera varianter beroende på vilken typ av tapp som är påverkad:
- Röd-grön färgblindhet (vanligast) – Den drabbade har svårt att skilja mellan rött, grönt, brunt och ibland även lila och orange.
- Blå-gul färgblindhet – En ovanligare form där blått och gult blir svårare att skilja åt.
- Total färgblindhet (akromatopsi) – Mycket ovanligt tillstånd där man bara ser världen i svart, vitt och grått.
Symtom – hur märks färgblindhet?
Färgblindhet kan märkas olika beroende på typ och grad, men vanliga tecken är:
- Svårt att skilja vissa färger eller nyanser, särskilt rött och grönt.
- Färgkodade system som kartor, trafiksignaler eller diagram kan vara svårare att tolka.
- Färger kan uppfattas som dämpade eller “felaktiga”.
- Hos barn kan svårigheter att lära sig färger i förskola eller skola vara första tecknet.
Hur ser en färgblind person?
Hur färger uppfattas beror på vilken typ av färgblindhet man har, men många upplever att färger flyter ihop eller får en annan ton än förväntat. För personer med röd-grön färgblindhet, den vanligaste formen, kan rött, grönt och vissa blandfärger vara svåra att skilja åt i vardagen. Typiskt kan färger upplevas så här:
- Rött kan se mörkare ut, ibland åt brunt eller nästan svart, särskilt i svag belysning.
- Grönt kan uppfattas som gult, beige eller grått, vilket gör att naturens färger kan se mer dämpade ut.
- Lila blandas ofta ihop med blått, eftersom rött i färgen inte uppfattas som det ska.
- Kontraster mellan färger blir svårare att se, exempelvis mellan rött och grönt, orange och gulgrönt eller brun och mörkgrön.
Det innebär att färger i trafiksignaler, kläder, kartor, diagram och digitala gränssnitt kan se annorlunda ut eller kännas svåra att tolka utan tydliga symboler eller text.
Diagnos
Färgblindhet upptäcks oftast via särskilda färgplattetester hos optiker eller ögonläkare. Dessa visar mönster och siffror i färger som personer med normalt färgseende ser tydligt, men som en färgblind inte kan urskilja.
Behandling och vardagsstöd
Det finns ingen behandling som kan återställa det medfödda färgseendet. Däremot finns sätt att underlätta vardagen:
- Specialglasögon med färgfilter kan hjälpa vissa att skilja färger bättre.
- Digitala hjälpmedel och appar kan översätta färger eller förstärka kontraster.
- Anpassningar i skola och arbete kan göra uppgifter tydligare, t.ex. symboler istället för färgmarkeringar.
Färgblindhet hos barn
Färgblindhet upptäcks ofta i förskola eller lågstadiet när barnet lär sig färger. Barn kan beskriva att färger “ser lika ut” eller ha svårt att urskilja färgkodade instruktioner. Tidig upptäckt gör det lättare att anpassa skolmaterial och undvika frustration.