Sandra Dahlberg

Jag hade inte tidigare sett mitt synfel som ett handikapp förrän nu då jag har fått lite perspektiv på det. Jag hade hindrat mig själv från ögonlaser länge på grund av rykten om att det var farligt. Jag undrar fortfarande vad jag var rädd för? Själva behandlingen var ju en baggis! Nu går jag runt och berättar att jag har ”Memirat” mina ögon och försöker värva all jag vet som har synfel. I och med att jag jobbar väldigt sena kvällar så hade jag problem tidigare med torra och irriterade ögon som lätt blev röda. Nu känner jag ingenting och jag har börjat ta min nya syn för givet. Det har blivit en helt annan kvalitet på livet. Det finaste allt är dock att vakna mitt i natten och se min son utan att fumla efter mina glasögon. En ren ynnest.