Livet och tankarna innan linsbytet

Martin arbetar till vardags som polis, han tillhör en specialenhet men jobbar i uniform ”ute på gatan”. Han är också författare och har skrivit fyra böcker. Det är två arbeten som kräver bra syn.

I sin tjänst som polis tränas det mycket skytte men det är även mycket arbete på datorn och när de slår i register via mobilen. Då är det jobbigt att hela tiden behöva ta på och av läsglasögonen. Samma gäller författarskapet, det innebär många timmar framför datorn som inte går om han inte hade sina läsglasögon. Han ledsnade och bestämde sig, efter tre års tänkande, att se om han kunde göra ett linsbyte.

Martin såg dåligt på nära håll – ålderssynthet – något som alla upplever med åldern. Läsglasögonen innebar ett evigt roddande och han önskade helt enkelt att han såg som förr utan att behöva vara beroende av synhjälpmedel. Han gick på en undersökning och fick efter reda på att han kunde göra en linsbytesoperation.

Dagen för linsbytet

Martin kände sig nervös dagarna inför operationen då han tänkte på ifall något skulle gå fel eller om det skulle göra ont. Trots att han vet att det görs tusentals operationer varje år, utan komplikationer.

– När jag kom till operationen var jag spänd. Men redan vid receptionen blev jag så väl mottagen att jag direkt slappnade av. Personalen var fantastiska och det lugnade ner mig.

Jag fick bedövningsdroppar i ögonen, fick sitta ett tag och låta det verka in och sedan kom kirurgen och sa att vi skulle köra. Alla var så avslappnade och det kändes verkligen inte som att jag skulle operera ögonen. Alla stress var borta. Kirurgen förklarade vad som skulle hända, hur jag skulle uppleva det och sedan satte han i gång.

Och det kändes ingenting! Just det förvånade mig – att det verkligen inte kändes något. Efter en kvart hör jag någon säga: ”då var första ögat klart”. Jag fattade ingenting, det gick väldigt snabbt och smidigt, förklarar Martin.

Resultatet och känslan efter operationen

När operationen var klar minns Martin att nervositeten kom tillbaka, ”tänk om det inte blev bra”. Synen var suddig och ögonen var ljuskänsliga, han förklarar det som om han hade något i ögonen, men det gjorde inte ont alls.

Efter att ha suttit i vilrummet en stund kom hans dotter och hämtade honom. När han kom hem märkte han av haloeffekterna- ljusringarna runt alla lampor, han var förberedd på det men det var ändå en konstig känsla.

– Dagar efter var synen lite grumlig och ögonen väldigt ljuskänsliga, men det var som det var så jag var inte orolig. Efter fyra dagar var jag tillbaka på polisen och jag minns hur konstig känsla det var att kunna läsa utan glasögon. Jag skrattade nästan för mig själv för det var så märkligt, förklarar han.

Nu har det gått drygt tre månader sedan operationen och Martin är jättenöjd. Mörkerseendet har blivit bättre och haloeffekten har avtagit markant. Han berättar om känslan.

– När det gäller att läsa har jag dragit ner teckenstorleken i min mobil från största till mindre än halva. Jag ser nu precis lika bra som jag gjorde för femton år sedan. Det är helt otroligt. Jag har även varit på efterkontroll och fått svart på vitt att jag även ser mycket bättre på långt håll nu. För mig var det bara en bonus.

Med det jag vet idag så skulle jag vilja säga till den som kanske drar sig för en operation för att det verkar läskigt att det är inte det. Det känns ingenting och resultaten blir som man förväntat sig. Jag skulle lätt rekommendera ett linsbyte till den som ser sämre. Det är väldigt skönt att slippa ha läsglasögon, att hela tiden behöva tänka på om de är med. Men jag skulle också säga att det är viktigt att välja en bra klinik – som Memira, berättar Martin Melin.