Keratokonus är en ögonsjukdom där hornhinnan blir tunnare och får en mer konisk form, vilket gör synen suddig, förvrängd eller snabbt försämrad. Tillståndet börjar ofta i tonåren och kan påverka båda ögonen. Här går vi igenom vad keratokonus är, vanliga symtom, orsaker samt vilka behandlingsalternativ som finns.
Vad är keratokonus?
Vid keratokonus förändras hornhinnans struktur: vävnaden tunnas ut och hornhinnan blir oregelbundet konformad, alltså mer toppig än rund. Eftersom hornhinnan tillsammans med linsen står för den största delen av ögats ljusbrytning påverkas även hur ljuset når näthinnan längst bak i ögat. När ytan inte längre är slät sprids ljuset fel, vilket ger upphov till kraftig astigmatism och andra brytningsfel som ofta är svåra att korrigera med vanliga glasögon.
Symtom på keratokonus
Keratokonus börjar vanligtvis i tonåren och utvecklingen fortsätter ofta under 10–20 år innan den planar ut. I många fall stannar förändringarna av vid 30–40 års ålder. De vanligaste tecknen på keratokonus är:
- Gradvis försämrad synskärpa som inte går att korrigera fullt med glasögon. Synfelet förändras ofta snabbt och mycket.
- Förvrängd eller skev bild – raka linjer kan se böjda ut, objekt kan upplevas förvrängda eller dubbla.
- Ökad känslighet för ljus och bländning, särskilt i starkt eller ojämnt ljus.
- I mer avancerade fall kan det bli svårt att använda kontaktlinser, och synen kan påverka vardagliga aktiviteter, som läsning, arbete eller bilkörning.
Orsaker och riskfaktorer
Den exakta orsaken till keratokonus är inte helt känd, men flera faktorer kan spela in:
- Ärftlighet – personer med nära släkting med keratokonus har betydligt högre risk att själva drabbas.
- Mekaniskt tryck på ögat – till exempel om man gnuggar mycket i ögonen kan det påskynda uttunningen av hornhinnan.
- Hud- eller bindvävssjukdomar, allergier eller andra inflammatoriska tillstånd kan öka risken.
Utvecklingen av sjukdomen varierar mycket: hos vissa går förändringarna mycket långsamt, hos andra kan keratokonus progrediera snabbare, särskilt om riskfaktorer kombineras.
Behandling och hantering
Vilken behandling som passar beror på hur långt keratokonus har utvecklas. Här är de vanligaste alternativen:
- I de tidiga skedena räcker ofta glasögon eller mjuka kontaktlinser för att korrigera synfel.
- Vid mer uttalad ojämnhet i hornhinnan används ofta hårda eller specialanpassade kontaktlinser. Dessa kan ge bättre syn eftersom de “jämnar ut” hornhinnans oregelbundna form.
- En viktig metod för att bromsa sjukdomens utveckling är Corneal cross-linking (CXL) — en behandling där hornhinnan ”stärks” med riboflavin (vitamin B2) och UV-ljus. För många patienter stoppar CXL en fortsatt uttunning och deformering av hornhinnan.
- I avancerade fall, där hornhinnan blivit mycket tunn, ärrig eller så deformerad att linser inte fungerar, kan en hornhinnetransplantation bli aktuell. Då ersätts hornhinnan med donerad vävnad.
Utan behandling kan synen försämras kraftigt, men CXL stoppar sjukdomen i de flesta fall. Majoriteten av personerna med keratokonus kan leva med nästan normal syn med rätt behandling och linser.